.

... utan bara till livet...
Allt känns så overkligt, alla springer i väg i sina liv, allt är som vanligt. Men inte för mig, inte inom mig, min pappa är död... han är borta, han finns inte mer. Det finns ingenting som har gjort så ont i mig, ingenting som har förvridigt mitt liv så här.

När man var liten och lekte "tusen" nålar på varandra... vred varandras hud på armen tills det gjorde så ont att man skrek, ungefär så känns det, men inte på armen utan i hjärtat.

Hur kan allt bara ta slut för någon, medans for andra fortsätter livet precis som vanligt? Vad är meningen med det? finns det verkligen en mening. Vad är meningen med sorg. Bryta ner en person så totalt att den tappar fotfästet för att sedan se den lida?

Som ni förstår så har jag det jätte jobbigt just nu.
Mitt liv är som en känslomässig berg och dal- bana... ena sekunden så vill jag komma ut, åka och göra något, andra sekunden gör det så ont inom mig att hela jag vill skrika, vill skrika ut exakt varende del av den smärta som jag känner.

Hundmännsikor klagar på varandras val, på deras hundar, på hur de ser ut etc etc. Men vad har det för vikt i det stora hela? Vem behöver igentligen bry sig om vad någon annan kennel gör? Så länge de gör det som de mår bra av! Jag känner just nu ingen som helst förståelse för allt det!

Jag har SORG och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera det, har aldrig kännt så här, har aldrig haft tusen nålar i mitt hjärta! När Henrik satte sig på sängkanten och frågade om jag var vaken så visste jag vad som hänt... inte för att det borde ha varit så... jag bara visste. - "Är pappa död"? frågade jag bara... Sen minns jag inte exakt vad som hände mer än att allt plötsligt gjorde ont, så fruktansvärt ont och där är jag fortfarande.

Så många har visat sitt medlidande på FB, skickat blommor, ringt... det sägs att det är i svåra tider som man märker vilka en riktiga vänner är... Jag visste inte att jag hade så många vänner, hade ingen aning om att det faktiskt fanns så många där ute som tycker om mig och känner med mig. Tack älskade ni!

Pussar till vi ses
nu ser jag inte genom tårarna längre