.

Visst är det konstigt att allt bara kan ta slut, bara så där, plötsligt är en människa borta…
Någon man älskat så högt, beundrat så djupt och oroat sig för under hela sitt liv.
Plötsligt är du borta för alltid, PAPPA, jag vill skrika att du skall komma tillbaka hit till mig, ge mig en sista kram, bara den där sista, den där hårda, fasta sista kramen. På det sättet som bara du kunde krama mig!

Vad hände? Det var ju du och jag mot världen när jag var yngre… visst det var inte lätt, du led av ett missbruk, men du älskade mig så HÖGT. Att vara så älskad av dig har varit ett privilegium för mig. Hur arg jag än var när du druckit, hur många sömnlösa nätter jag än haft av oro för dig, så tar den där lyckliga tiden över. När du bakade din surdeg, bjöd på dina underbara middagar. Ordnade och fixade så att jag skulle ha det bra!

Vi kunde prata om ALLT, precis allt, du visste redan innan jag sagt vad det var jag skulle säga. Du påstod alltid att allt jag gjorde, skulle jag klara. Du var min stora tröst under en jobbig tid, samtidigt som du var min största oro.

Var tog du vägen, min stora vältränade pappa, vad hände? Kommer jag någonsin få veta det? Att du älskade mig och ständigt hade dåligt samvete för de dåliga perioderna, det vet jag och efter varje period så lämnade du ett sår i mig. Men du läkte alltid såret och det lilla ärr som blev kvar kunde jag leva med. Det har trots allt gjort mig till den jag är.

Det sår jag har nu, den sorgen och saknaden jag känner efter dig, kommer det läka? Du finns för alltid i mitt hjärta! Älskade,  älskade lilla Pappa!

1946-11-05 -- 2011-12-07
Sov i ro.. du är älskad för alltid av mig lilla pappa!