.

Jag hör en tyst ballad... musik som jag så väl känner igen.
Jag blir ledsen men sammtidigt varm och öppnar in till Theodors rum, varifrån musiken kommer...
Han har själv stängt av filmen, satt på "morfars" stereo och åter en kväll somnar han till morfars favorit cd...
Jag hör hur han andas och jag riktigt vet hur mycket han sörjer! Kanske är jag för upptagen i min egen sorg för att verkligen förstå att han misst en person som ALLTID stått honom nära? En person dit han alltid hade varit välkommen, den personen han så länge trodde var påskharen och som alltid kom in genom dörren, ropade "Hallllåååå" och sedan en snabb fråga... "Var är min prins"... Älskade lilla Theodor, jag vet att du sörjer, jag vet att du många gånger somnar med tårar i ögonen och jag vet hur mycket du saknar din morfar, det gör jag med... INGET är sig likt utan honom!!! INGET kommer någonsin bli det och att tiden läker alla sår är inget jag någonsin kommer tro på igen... Jag väntar fortfarande på att du ska komma in i min hall och och jag ska känna pipdoften... Jag saknar allt med dig pappa, det är vi många som göra....

 

Hoppas ni har internet i himlen för jag tror att jag bloggar mer om dig och min sorg och saknad efter dig än vad jag bloggar om hundarna... Fast jag vet att du visste - att jag älskade och älskar dig och att Theodor älskar dig ända in i själen!!!

 

Nej jag har otroligt många... är nog en sån där person som kan skratta mig lycklig över att ha så otroligt många fina människor i min närhet... *skryter*...

 

Nu har jag varit rätt sjuk och sängliggande med såväl rosfeber som stressfraktur i foten... trots att rosfebern är "borta" så är inte febern det, vilket är lite oroväckande och ytterligare litervis(känns det som) blod ska tappas mig antar jag... men men...

 

Mitt i allt så är kennel läger inplanerat vilket jag längtat efter och sett fram emot! Tyvärr kommer min hälsa att sätta vissa gränser för min närvaro.... Ikväll skulle jag ha fixat middag men febern sätter stopp... vem kommer då till min undsättning? Jo en person som betyder så otroligt mycket för mig, oss, ja hela vår familj, Vickan... Vet inte hur jag kan åtgärda allt du gör för mig och oss? ALLA som känner mig vet vad Vickan betyder för mig!!! Hoppas även att DU, älskade Viktoria förstår det!!!

 

Igår kom även en annan helt underbar människa till min undsättning, hämtade en vild liten Thyra och var barnvakt medans jag låg och Henrik jobbade... Tack Andrietta!!! Du är underbar...

 

Vad vore livet utan sådanna här vänner?

 

Återigen har ni två "räddat" mig under de senaste två veckorna... Så glad att ni finns i mitt liv... och ja... kanske är det febern men är faktiskt rörd till tårar!!! En dag kommer då jag kan åtgärda er och då finns jag för er till 200%!!!!

 

Kramar till vi ses och.... ta hand om er hälsa där ute... den är underskattad när man är frisk och väldigt saknad när man är dålig!!!

 

Så lite försenad uppdatering och ett inlägg i bloggen efter LÅÅÅÅÅÅÅÅNG tid....

 

Nu har Rottrobis Y-kull kommit till världen och jag kan konstatera att jag äntligen samlat ihop en "normal" stor rottweilerrkull under 2012... dvs 9 valpar totalt på 3 kullar hihi...

Skillnaden är kanske med denna kull att alla valpar som bodde i magen överlevde förlossning... även fast den blev lite traumatisk även denna gång.

 

Då man på ultraljudet ändast såg två valpar i magen så hyste jag lite oro att de skulle kunna vara två ENORMA valpar och därmed otroligt svåra att förlösa för Nelly. Därför bestämde jag mig för att röntga Nelly... kanske ett planerat kejsarsnitt skulle kunna gå att fixa? Jo då... Inga problem Nelly röntgades och jag kunde se 4 valpar där inne, däremot är jag ju inte veterinär så storlek etc fick veterinären yttra sig om.... Tyvärr hade hon en akut operation så jag fick gå hem och ist bli uppringd av henne senare...

 

När veterinären ringde berättade hon att valparna inte såg speciellt stora ut, hon kunde dessutom garantera 5 st valpar minst... fler ville hon inte uttala sig om med tanke på att de kunde gömma sig... Jaha ja... kom inte fem st ut så skulle jag mao åka in....

 

Nelly har ätit och varit nöjd som vanligt, den 8de på kvällen tycker jag mig kunna se att hon har lite öppningsvärkar och eftersom jag själv har legat sjuk så hoppades jag på att det skulle dröja lite innan hon skulle föda.

 

På morgonen den 9de var jag tvungen att åka in till sjh för att undersökas... Jag fick direkt tag på två vänner som kom och passade Nelly som klart hade värkar vid det här laget. Det var inte alls kul att lämna lill gumman och själv läggas in. Att ha så underbara vänner som släpper allt för att komma och eventuellt förlösa min hund, det är en vinst och en sån underbar känsla... så när tid finns blir det vi tre på en brakmiddag ute som tack!!!!

 

Iaf så skrivs jag ut kring 17 med orden att jag måste vara stilla och minsta feber åka in akut igen :)... jaja sa jag, nu skall jag hem och förlösa valpar!!!!

 

Väl hemma kunde jag sova några timmar innan förlossningen drog igång på allvar! Kl 01.08 föds första valpen... En kille som hade en vikt på 647 gram... Att han lyckades komma ut är för mig ett under!!! Men men... ut kom han och stark var han! Nu var det ju fyra till där inne som skulle ut!

Nelly krystade och krystade... länge länge... inget hände... efter ca 30 min konstant krystande så var jag tvungen att känna om det satt någon valp där... jo då! två bakben låg i kanalen. Tänkte att jag drar lite lätt vid nästa krystvärk... men han satt FAST... i ca 1 h försökte vi hjälpa henne men det gick inte, lille man där inne satt på samma ställe och blev dessutom förbannad och drog tillbaka benen när man tog i dem(jag trodde jag inbillade mig då det inte fanns någon hinnsäck kvar och han omöjligt kunde vara vid liv).

 

Vi tog beslutet att åka in direkt till djurkliniken i Sundsvall som nu mera har dygnet runt jour! Allt gick fort och veterinären gjorde som jag, kände och provade en gång för att se om hon kunde få loss honom... men NEJ han satt fast! Snabt iväg på min beställning och kejsarsnitt blev ett faktum.

 

Nervös väntan med lilla (stora) Yakari innanför tröjan i väntrummet, oro och noja men ändå lugn då veterinären faktiskt gjorde som jag bad och tog ett snabt beslut om kejsarsnitt och jag upplyste om att vi redan röntgat och minst 4a till skulle det finnas där inne...

 

Ut kommer de med tre STORA valpar.... jag tänkte att den som suttit fast nog tyvärr avlidit... men NOP... han levde i aldra högsta grad och vägde strax över 650 gram. två töser var där också, en på 550 och en på 640 gram... Den femte valpen sökte veterinären länge och väl och kontaterade till slut att den på en vecka gått upp i rök(eller så var det så att jag som inte är veterinär hade räknat bättre)! Fyra valpar fanns i Nelly och ALLA fyra överlevde och var ENORMA!!!!!! Känns som den röntgen kostnaden hade jag kunnat använt till nåt bättre men men....

 

Det lustiga är att just Djurkliniken som nu förlöste Nelly och hade helt underbar personal mitt i natten är den klinik jag bojkottat under så många år för att såväl rekomendera och själv vända mig till en annan, den som nu hade konstaterat minst 5 icke stora valpar.... ja ... vad säga... TACK underbara Sundsvalls Djurklinik för att ni tog mig och min kunskap på allvar och gjorde ett snabt ingrepp(de två tidigare kejsarsnitten jag varit med om i mitt 10 åriga kennel "liv" har jag fått vänta i timmar innan de väl gjort ingreppet och flera valpar har därför strukit med)....

 

Nu har vi iaf en Yoga, Yllen, Yakari och Yakuza...

Yoga: "att förena, föra samman"... en underbar träning och meditations form.
Yllen: Nelly som är döpt efter min underbara farmor bildar namnet Yllen baklänges

Yakari: är den lilla tecknade indian pojken som kan tala med djuren och blir deras räddare.

Yakuza: den japanska maffian, frukad av många(asg men den stora hanen är mkt bestämd)

 

Tack i miljoner till underbara vänner som ställer upp, till min egen "kicka" som spenderat många nätter i min valpbox men även nu två nätter som slutat i kejsarsnitt! Ärtan som släppte allt och kom.... skit vad ni betyder mycket för mig!

 

Nelly fick omdömmet en MYCKET bra avelsreprecentant mentalt för rasen... trots att en valp satt fast i förlossningskanalen så fann hon sig i alla nya människor som såväl grävde henne där bak som stack henne med kanyler och allt vad det heter...

 

Stolt trött uppfödare här.... kramar till vi ses