.

Jag hör en tyst ballad... musik som jag så väl känner igen.
Jag blir ledsen men sammtidigt varm och öppnar in till Theodors rum, varifrån musiken kommer...
Han har själv stängt av filmen, satt på "morfars" stereo och åter en kväll somnar han till morfars favorit cd...
Jag hör hur han andas och jag riktigt vet hur mycket han sörjer! Kanske är jag för upptagen i min egen sorg för att verkligen förstå att han misst en person som ALLTID stått honom nära? En person dit han alltid hade varit välkommen, den personen han så länge trodde var påskharen och som alltid kom in genom dörren, ropade "Hallllåååå" och sedan en snabb fråga... "Var är min prins"... Älskade lilla Theodor, jag vet att du sörjer, jag vet att du många gånger somnar med tårar i ögonen och jag vet hur mycket du saknar din morfar, det gör jag med... INGET är sig likt utan honom!!! INGET kommer någonsin bli det och att tiden läker alla sår är inget jag någonsin kommer tro på igen... Jag väntar fortfarande på att du ska komma in i min hall och och jag ska känna pipdoften... Jag saknar allt med dig pappa, det är vi många som göra....

 

Hoppas ni har internet i himlen för jag tror att jag bloggar mer om dig och min sorg och saknad efter dig än vad jag bloggar om hundarna... Fast jag vet att du visste - att jag älskade och älskar dig och att Theodor älskar dig ända in i själen!!!