En gammal trasig byrå...
Det är så jag känner mig... Mitt ena ben är borta, jag står lutad mot väggen för att över huvud taget kunna stå upprätt...
Översta byrålådan går att öppna. Dina pipor ligger där, bara för att påminna mig om doften utav dig! Din klocka har slutat ticka, men den ligger där ändå... Bara för att påminna mig om tiden, tiden då du fanns.
Mitten lådan är full av bilder, bilder av dig... Ditt telefonkort ligger där, det gör att jag fortfarande kan ringa till dig, men bara för att få höra din röst på telefonsvararen, telefonsvararen som nu är fylld med meddelanden, meddelanden från mig där jag ber dig, ber dig om en sista kram.... och meddelanden då jag berättar hur mycket jag älskar dig!
Den nedersta lådan går inte att öppna, den är så fylld att den tynger hela mig... Den är fylld med sorg... rädsla och ilska över att veta att du inte finns med mig längre...rädslan över att aldrig mer kunna lagas så att jag slipper stå lutad mot en vägg...
Byrån är randig av alla tårar som trängt in i trät...
Jag vet att du är här kring mig, men vad hjälper det när jag är så trasig? När det hela tiden känns som jag håller på att trilla omkull?
R.I.P min älskade älskade pappa som idag för ett år sedan slöt sina ögon, plötsligt, utan förberedelse och för alltid. Den 7e December kommer alltid för mig att göra ont. Den kommer påminna mig om då jag vaknade... såg på Henrik som satt på sängkanten och innan han sa något så frågade jag... "Är pappa död"? Han behövde aldrig svara! Tårarna talade sitt egna språk!
Översta byrålådan går att öppna. Dina pipor ligger där, bara för att påminna mig om doften utav dig! Din klocka har slutat ticka, men den ligger där ändå... Bara för att påminna mig om tiden, tiden då du fanns.
Mitten lådan är full av bilder, bilder av dig... Ditt telefonkort ligger där, det gör att jag fortfarande kan ringa till dig, men bara för att få höra din röst på telefonsvararen, telefonsvararen som nu är fylld med meddelanden, meddelanden från mig där jag ber dig, ber dig om en sista kram.... och meddelanden då jag berättar hur mycket jag älskar dig!
Den nedersta lådan går inte att öppna, den är så fylld att den tynger hela mig... Den är fylld med sorg... rädsla och ilska över att veta att du inte finns med mig längre...rädslan över att aldrig mer kunna lagas så att jag slipper stå lutad mot en vägg...
Byrån är randig av alla tårar som trängt in i trät...
Jag vet att du är här kring mig, men vad hjälper det när jag är så trasig? När det hela tiden känns som jag håller på att trilla omkull?
R.I.P min älskade älskade pappa som idag för ett år sedan slöt sina ögon, plötsligt, utan förberedelse och för alltid. Den 7e December kommer alltid för mig att göra ont. Den kommer påminna mig om då jag vaknade... såg på Henrik som satt på sängkanten och innan han sa något så frågade jag... "Är pappa död"? Han behövde aldrig svara! Tårarna talade sitt egna språk!
Tips...
Japp... nu måste jag ha tips på bra träningshandskar...
Vet inte om jag kanske skall önska mig det av tomten i år. Eller om jag kan vänta så lång tid ;)
Djuren mår gott... Bosse har borrat ner sig i fotänden medans jag försöker plugga, han ligger där och tynger ner sängen liksom. Jag har ju hittat den mest ergonomiska ställningen av de alla! lapptoppen i knät och armarna så raka som möjligt! Bullar man dessutom upp med massa kuddar så blir det ju dessutom riktigt mysigt ;)
Tjugi sover som en stock i den just nu, ända, biabädden... vi inväntar nytt "fodral" då det andra spruckit. Kan bero på att Bosse väger bly och har rätt knotiga armbågar. Men står det att det skall hålla för stora hundar så ska de ;)
Nej nu återgår vi till utveckling av IT systemets gråa vardag och ser till att plugga in lite poäng!
Kramar till vi ses
4e december och snö!
Nu vräker snön fullkomligt ner ute... det är så himla vackert och äntligen är det lite ljusare!
Snön gnistrar mot gatubelysningen och det känns rätt skönt att äntligen kunna se sin hand framför sig ute om kvällen igen och slippa vara rädd för mörkret :)... Jo jag är mörkrädd hihi.... VÄLDIGT!
Snön gnistrar mot gatubelysningen och det känns rätt skönt att äntligen kunna se sin hand framför sig ute om kvällen igen och slippa vara rädd för mörkret :)... Jo jag är mörkrädd hihi.... VÄLDIGT!
Just nu längtar jag bara tills det nya året komma skall, julen är över, barnen är nöjda och ett nytt härligt år börjar!
För vad kan gå fel under 2013? Ingenting känns det som... 13 för hela slanten och jag hoppas och tror att det nya året kommer bjuda på lite lycka!
För vad kan gå fel under 2013? Ingenting känns det som... 13 för hela slanten och jag hoppas och tror att det nya året kommer bjuda på lite lycka!
På fredag är en riktigt tung dag... det är 1 år sedan pappa dog och ett helt år av dagar har paserat då älskade pappa inte finns här.... Tungt? Japp.... men men
Läkaren på vårdcentralen sa ju 3 månader innan han dog att han var fullt frisk och hade kanon värden! Samma läkare som också feldiagnosticerat min fot för en stressfraktur(som var rosfeber) samt även nu tydligen skrivit i min journal att knölen på axeln tillhör min kropps vanliga utseende... gaaaa känns bra det här! Efter en liten förkylning så har träning legat på hyllan... min "plankan" maraton är avslutad pga rekomendation av sjukgymnast... så jag måste hitta något nytt sätt att enkelt stärka bålen och ryggen... tips? någon?
Jaja... Tyvärr gick ju Lyra tom, men vi kommer att få äran att leasa in henne under nästa löp i vår och då hoppas vi innerligt på små valpar till nästa sommar! Tror detta är en tik som kommer kunna tillföra oss väldigt bra valpar.
Hoppas alla har det gott ute i stugorna och nu lovar jag att försöka blogga lite mer frekvent! Jag pluggar just nu så datorn är i knät ständigt ;)... Vilket fhv gör att bloggen kommer kunna bli mer ihågkommen!
Pussar på er i snöyran!
