En gammal trasig byrå...
Det är så jag känner mig... Mitt ena ben är borta, jag står lutad mot väggen för att över huvud taget kunna stå upprätt...
Översta byrålådan går att öppna. Dina pipor ligger där, bara för att påminna mig om doften utav dig! Din klocka har slutat ticka, men den ligger där ändå... Bara för att påminna mig om tiden, tiden då du fanns.
Mitten lådan är full av bilder, bilder av dig... Ditt telefonkort ligger där, det gör att jag fortfarande kan ringa till dig, men bara för att få höra din röst på telefonsvararen, telefonsvararen som nu är fylld med meddelanden, meddelanden från mig där jag ber dig, ber dig om en sista kram.... och meddelanden då jag berättar hur mycket jag älskar dig!
Den nedersta lådan går inte att öppna, den är så fylld att den tynger hela mig... Den är fylld med sorg... rädsla och ilska över att veta att du inte finns med mig längre...rädslan över att aldrig mer kunna lagas så att jag slipper stå lutad mot en vägg...
Byrån är randig av alla tårar som trängt in i trät...
Jag vet att du är här kring mig, men vad hjälper det när jag är så trasig? När det hela tiden känns som jag håller på att trilla omkull?
R.I.P min älskade älskade pappa som idag för ett år sedan slöt sina ögon, plötsligt, utan förberedelse och för alltid. Den 7e December kommer alltid för mig att göra ont. Den kommer påminna mig om då jag vaknade... såg på Henrik som satt på sängkanten och innan han sa något så frågade jag... "Är pappa död"? Han behövde aldrig svara! Tårarna talade sitt egna språk!
Översta byrålådan går att öppna. Dina pipor ligger där, bara för att påminna mig om doften utav dig! Din klocka har slutat ticka, men den ligger där ändå... Bara för att påminna mig om tiden, tiden då du fanns.
Mitten lådan är full av bilder, bilder av dig... Ditt telefonkort ligger där, det gör att jag fortfarande kan ringa till dig, men bara för att få höra din röst på telefonsvararen, telefonsvararen som nu är fylld med meddelanden, meddelanden från mig där jag ber dig, ber dig om en sista kram.... och meddelanden då jag berättar hur mycket jag älskar dig!
Den nedersta lådan går inte att öppna, den är så fylld att den tynger hela mig... Den är fylld med sorg... rädsla och ilska över att veta att du inte finns med mig längre...rädslan över att aldrig mer kunna lagas så att jag slipper stå lutad mot en vägg...
Byrån är randig av alla tårar som trängt in i trät...
Jag vet att du är här kring mig, men vad hjälper det när jag är så trasig? När det hela tiden känns som jag håller på att trilla omkull?
R.I.P min älskade älskade pappa som idag för ett år sedan slöt sina ögon, plötsligt, utan förberedelse och för alltid. Den 7e December kommer alltid för mig att göra ont. Den kommer påminna mig om då jag vaknade... såg på Henrik som satt på sängkanten och innan han sa något så frågade jag... "Är pappa död"? Han behövde aldrig svara! Tårarna talade sitt egna språk!
Kommentarer
Trackback
