.

Idag har jag och underbaraste Andreas varit och "busat" lite på Birsta, en upplevelse att se herrn i en onepiece... skrattat fikat hos Sara och bara "glömt" för ett tag!

Sen så kommer det över mig... - "Lugn, det känns bättre efter begravningen, det blir som ett avslut".. sas det...
Men så ända in i helvete heller... Det gör ju bara ondare, det är ju bara ännu mer tommare... Det behövs så himla lite för att jag skall falla så totalt! Marken förvinner under mina fötter och ingenstans finns minsta stöd att ta emot sig mot, att hålla sig fast vid, om än bara för en liten stund... Det är bara att falla, djupt och mörkt! Inte alla svordommar på jorden skulle räcka för hur olidligt ont det gör! Visst jag har kännt smärta förr, men det här... det finns INGET att gämföra det med... Ta mina händer, ta mina ben, men ge mig tillbaka min pappa!!!

Fan pappa... Så som jag har älskat dig, oroat mig för dig och hjälpt dig i hela mitt liv... Du sa 6 v innan du dog att -"skit Jenny, förlåt för allt, Jag älskar dig och det vet du... nu skall vi ha 10 - 15 riktigt fina år eller kanske ännu fler"
FAN du ljög, du hade inte 10 - 15 år... du hade 6 veckor... varav du inte ringde mig en ända gång, jag försökte ringa på din 65 års dag, lämnade meddelande på farsdag men du ringde aldrig upp!!! Du gick tillbaka till kvinnan som gjorde dig till den du vart ditt sista år... en skugga av dig själv!

De senaste 10 åren har vi träffats varje dag, du var bäst... du klev in i hallen och ropade "hallå, någon som sätter på kaffe"? Japp fick du alltid till svar... VARJE dag sågs vi... VARFÖR PAPPA, VARFÖR?

Det gör så jävla ont!
Om ni har internet där du är, hoppas du läser och förstår, jag älskar och saknar dig varje dag, timme, minut och sekund... kanske finns det tider då jag verkligen försökt förtränga, jag kanske har skrattat men det urtöntiga uttrycket "Mina ögon kan tindra, min mun kan le, men sorgen i mitt hjärta... den kan ingen se" stämmer så väl...
Jag känner inte ens igen mig själv, kanske är det en del av sorgen eller har allt detta förändrat mig så gravt? Allt i hela livet är upp och ner och jag tror att för första ggn någonsin så vet jag vare sig ut eller in....

Älskade pappa... älskade älskade äskade pappa...