.

Ahhh... Kan man bara ta en raket och dra iväg?
Kanske lämna alla känslor kvar medans man åker i all hastighet rakt ut... Släpper allt och bara gasar?

Senaste tiden har jag verkligen insett hur liten man är, den fysiska jag är så liten medans känslorna kan styra ett helt universum som jag har inom mig... Sjukt igentligen!

Att fly är väl kanske inte en lösning, landar gör man ju alltid, fhv på fötterna... Annars får man resa sig upp och borsta av sig! Men det är inte alltid så lätt att se bakom nästa hörn när man känner att kröken är sååååå lång!

Spontan är ju mitt andra namn, brukar veta vad jag vill, men idag har jag verkligen ingen aning, alla känslor och tankar snurrar runt så jag helst bara vill lägga mig ner och dra nåt gammalt över mig!
Kanske fullt normalt, men så himla främmande och nytt för mig! Läskigt är det och jag skall göra allt för att hitta tillbaka till mig själv!

Aldrig någonsin har jag vågat släppa alla känslor så här... kanske är det något som hållt mig tillbaka... Rädslan och oron som jag alltid burit inom mig för ex. pappa har ju skapat den jag är, satt spärrar både här och där. Plötsligt blev rädslan sanning och vad händer då med spärrarna? Vad händer med mig? Skit detta är verkligen en berg och dal bana... Aldrig någonsin har jag varit så osäker i hela mitt liv. Vem är jag igentligen? Vad vill jag och är jag på rätt väg?

Alla fina underbara runt omkring mig skiner upp vardagen, vänner som jag aldrig trodde skulle bry sig dyker upp och människor jag aldrig mött bryr sig... helt otroligt egentligen... Men faktiskt också rätt underbart! Om jag bara kan få glömma för en liten liten stund så hjälper det en bit på vägen...

Nej kramar till vi ses från fröken *flumm*