Begravningsbyrå från himlen?
Vet inte vad man skall säga, är så himla glad mitt i all sorg att ha upptäckt vad en begravningsbyrå kan göra för en!
Idag blev jag uppringd av "vår" begravnings entreprenör, han ville bara fråga hur jag mådde! Om jag klarade av att sörja och om de hade uppfyllt mina förväntningar kring begravningen... Med tårar i ögonen nickade jag och fick fram ett JA.... Jag är mer än nöjd. Vilka människor! Vilken medkänsla och otroliga personer som finns!!!
Som uppfödare och aktiv inom hundvärlden så får man se otroligt mycket "baksidor", vad saker kan få folk att göra, avundsjuka, bitterhet och ren o skär jävulskap. Jag har fått känna på en hel del, själv är jag inte perfekt, jag lämnar de som ger mig dålig energi(behöver inte vara fel på dem, kan vara "kombinationen") bakom mig och går vidare...
De som ger mig bra energi håller jag fast hårt vid!!! Som kanske med allt i livet....! Ibland lite för hårt.... men men...
I morgon bär det av neråt i landet med min Andrietta... Lilla Meja skall med o vi skall på "parningsresa"... Vägarna kommer även gå förbi skåne där en ny individ skall hämtas upp och flytta hem till Andrietta, jag kommer ha avelsrätt och vi hoppas att det blir riktigt riktigt bra! Men det är en chansning, en chansning som alltid och ett väldigt oskrivet kort.
Ser fram emot att komma iväg lite, har inte gjort annat de senaste veckorna än att vara hemma. Kanske kan ett avbrott i vardagen vara bra? Hoppas det och ser fram emot att poppa lite musik och galenskaper i bilen m Andrietta...
Kramar till vi ses
Idag blev jag uppringd av "vår" begravnings entreprenör, han ville bara fråga hur jag mådde! Om jag klarade av att sörja och om de hade uppfyllt mina förväntningar kring begravningen... Med tårar i ögonen nickade jag och fick fram ett JA.... Jag är mer än nöjd. Vilka människor! Vilken medkänsla och otroliga personer som finns!!!
Som uppfödare och aktiv inom hundvärlden så får man se otroligt mycket "baksidor", vad saker kan få folk att göra, avundsjuka, bitterhet och ren o skär jävulskap. Jag har fått känna på en hel del, själv är jag inte perfekt, jag lämnar de som ger mig dålig energi(behöver inte vara fel på dem, kan vara "kombinationen") bakom mig och går vidare...
De som ger mig bra energi håller jag fast hårt vid!!! Som kanske med allt i livet....! Ibland lite för hårt.... men men...
I morgon bär det av neråt i landet med min Andrietta... Lilla Meja skall med o vi skall på "parningsresa"... Vägarna kommer även gå förbi skåne där en ny individ skall hämtas upp och flytta hem till Andrietta, jag kommer ha avelsrätt och vi hoppas att det blir riktigt riktigt bra! Men det är en chansning, en chansning som alltid och ett väldigt oskrivet kort.
Ser fram emot att komma iväg lite, har inte gjort annat de senaste veckorna än att vara hemma. Kanske kan ett avbrott i vardagen vara bra? Hoppas det och ser fram emot att poppa lite musik och galenskaper i bilen m Andrietta...
Kramar till vi ses
Vad är sorg...
Den här bloggen handlar allt mindre om hundar och kenneln...
Senaste månadeN har den kantats av min sorg! Så innerlig och så fruktansvärt djup.
Kanske är detta ett steg i sorge arbetet, att få skriva?
Jag vet inte, men jag har aldrig uppfleft något sånt här tidigare...
Den fruktansvädra smärta som är kvar här? Hur skall jag klara det här?
Kanske önskar jag att ingen läser eller så vill jag att hela världen skall förstå hur det känns i hjärtat, jag vet faktiskt inte....
Pappas begravning gick bra, det var den värsta dagen i mitt liv, ABSOLUT, men jag tror att jag någonstans fönekade att det var han som låg i kistan, att det var min pappa som prästen pratade om... det var bara en mardröm som var tvungen att genomföras.
Det var skönt att få komma hem till valpar och Tjugi, de fanns ju här, nya, outforskade och helt underbara... På nåt sätt kändes kvällen ok. Jag var vaken länge och kanske fanns någon som faktiskt hjälpte mig genom natten, jag vet inte... men det gick!
På nåt sätt har veckan gått, jag har skrattat och mått ok. Visst har jag gråtit, tittat ut på altanen och tänkt på pappa där han alltid slog sig ner i solstolen om sommaren, han satt med sin kaffe kopp, alltid brudbränd och full i fräknar. Vältränad och glad.... Han sa alltid att, Jenny, det du gör, det lyckas du med.... du är bäst... bara för att du är just du! Min äslakde pappa, ingen kan eller kommer kunna få mig att känna så som pappa fick... Han var min vän, han var mina barns morfar och en så otroligt underbar, skör, människa! Att en person inte är perfekt är just vad som gör den perfekt, det är ju de där sakerna som är annorlunda som gör dem speciella....
Det finns mycket rnt om kring som skulle kunna tala för att hade sista året i hans liv varit annorlunda, så hade han fortfarande levt... är det kanske sorg och bitterheten över den som talar? Eller är det verkligen så att han sagt förtvinade pga en annan människa?... Vad ställer dett mig nu? Skall jag känna hat? ilska , vrede, avsky? Mår jag bättre av det? Får jag pappa tilbaka? Jag vet inte....
Idag är det iaf en vecka sedan begravningen och det är den tyngsta kvällen av dem alla så här långt! Jag kan inte få känslan att släppa, hur gärna jag än vill.... Han är ju inte här! Han finns ju inte att svara i telefonen, han kommer ju inte på fika och han är inte här för att prata när jag vill det... MIN ÄLSKADE PAPPA!!!
Jag vet att jag inte är ensam om att missta någon man älskar, men jag är ensam om att missta just min pappa och eftersom jag är jag är ju det de ända känslorna som jag kan känna... medlidande och kanske större förståelse för andra i sorg kommer säkert på köpet, men det hjälper ändå inte mig i min dag, i min situation och min sorg... FAN rent ut sagt!
Jag söker efter varje litet halmstrå för att må bättre... minsta lilla som gör att jag kan le och glömma, om inte bara för stunden... men är det rätt? Är det så man måste gå vidare? Finna ett sätt att kunna le ett tag, om än det kanske inte är det bästa? Jag vet inte... vet inte hur jag skall gå vidare... men hoppas att jag kommer klara det....
Men hur går man vidare utan sin bäste vän, sin pappa, sin förebild, sin oro och en så stor del av ens liv som bara slitits bort och lämnat ett enormt hålrum? Är verkligen alla sätt tillåtna? Jag vill hoppas att det är så, för det känns just nu som om det inte finns något som kan vara fel att göra för att få må lite bra, kanske glömma ett tag och få andas mellan tårarna...
Ledsen för att denna blogg just nu är en blogg i sorg... trots att här ligger 3 underbara valpar som jag vet att det finns ägare som läääängtar efter... de vårdas ömt ska ni veta och de kommer alltid ha ett speciellt rum i mitt hjärta precis som de andra...
Massa kramar på er till vi ses... var rädda om de era... livet kan vara för kort! Så passa på att lev, precis som ni tycker att ni skall leva, strunta i hur andra lever och vilka val de gör, för i det stora hela så är inte det det som gör att ni mår bra.
Senaste månadeN har den kantats av min sorg! Så innerlig och så fruktansvärt djup.
Kanske är detta ett steg i sorge arbetet, att få skriva?
Jag vet inte, men jag har aldrig uppfleft något sånt här tidigare...
Den fruktansvädra smärta som är kvar här? Hur skall jag klara det här?
Kanske önskar jag att ingen läser eller så vill jag att hela världen skall förstå hur det känns i hjärtat, jag vet faktiskt inte....
Pappas begravning gick bra, det var den värsta dagen i mitt liv, ABSOLUT, men jag tror att jag någonstans fönekade att det var han som låg i kistan, att det var min pappa som prästen pratade om... det var bara en mardröm som var tvungen att genomföras.
Det var skönt att få komma hem till valpar och Tjugi, de fanns ju här, nya, outforskade och helt underbara... På nåt sätt kändes kvällen ok. Jag var vaken länge och kanske fanns någon som faktiskt hjälpte mig genom natten, jag vet inte... men det gick!
På nåt sätt har veckan gått, jag har skrattat och mått ok. Visst har jag gråtit, tittat ut på altanen och tänkt på pappa där han alltid slog sig ner i solstolen om sommaren, han satt med sin kaffe kopp, alltid brudbränd och full i fräknar. Vältränad och glad.... Han sa alltid att, Jenny, det du gör, det lyckas du med.... du är bäst... bara för att du är just du! Min äslakde pappa, ingen kan eller kommer kunna få mig att känna så som pappa fick... Han var min vän, han var mina barns morfar och en så otroligt underbar, skör, människa! Att en person inte är perfekt är just vad som gör den perfekt, det är ju de där sakerna som är annorlunda som gör dem speciella....
Det finns mycket rnt om kring som skulle kunna tala för att hade sista året i hans liv varit annorlunda, så hade han fortfarande levt... är det kanske sorg och bitterheten över den som talar? Eller är det verkligen så att han sagt förtvinade pga en annan människa?... Vad ställer dett mig nu? Skall jag känna hat? ilska , vrede, avsky? Mår jag bättre av det? Får jag pappa tilbaka? Jag vet inte....
Idag är det iaf en vecka sedan begravningen och det är den tyngsta kvällen av dem alla så här långt! Jag kan inte få känslan att släppa, hur gärna jag än vill.... Han är ju inte här! Han finns ju inte att svara i telefonen, han kommer ju inte på fika och han är inte här för att prata när jag vill det... MIN ÄLSKADE PAPPA!!!
Jag vet att jag inte är ensam om att missta någon man älskar, men jag är ensam om att missta just min pappa och eftersom jag är jag är ju det de ända känslorna som jag kan känna... medlidande och kanske större förståelse för andra i sorg kommer säkert på köpet, men det hjälper ändå inte mig i min dag, i min situation och min sorg... FAN rent ut sagt!
Jag söker efter varje litet halmstrå för att må bättre... minsta lilla som gör att jag kan le och glömma, om inte bara för stunden... men är det rätt? Är det så man måste gå vidare? Finna ett sätt att kunna le ett tag, om än det kanske inte är det bästa? Jag vet inte... vet inte hur jag skall gå vidare... men hoppas att jag kommer klara det....
Men hur går man vidare utan sin bäste vän, sin pappa, sin förebild, sin oro och en så stor del av ens liv som bara slitits bort och lämnat ett enormt hålrum? Är verkligen alla sätt tillåtna? Jag vill hoppas att det är så, för det känns just nu som om det inte finns något som kan vara fel att göra för att få må lite bra, kanske glömma ett tag och få andas mellan tårarna...
Ledsen för att denna blogg just nu är en blogg i sorg... trots att här ligger 3 underbara valpar som jag vet att det finns ägare som läääängtar efter... de vårdas ömt ska ni veta och de kommer alltid ha ett speciellt rum i mitt hjärta precis som de andra...
Massa kramar på er till vi ses... var rädda om de era... livet kan vara för kort! Så passa på att lev, precis som ni tycker att ni skall leva, strunta i hur andra lever och vilka val de gör, för i det stora hela så är inte det det som gör att ni mår bra.
Tiden går....
Jo visst gör den det... Valparna fyller 3 veckor idag, de är riktigt vackra alla tre och håller på och busar med varandra för fullt i valplådan... Jag sover fortfarande inne hos dem och vaknar till av att någon liten voffar till på sitt syskon. Tjugi blir dragen i öronen och läpparna, men hon bara låter det bero! Underbara älsklingen min!
Dagen har flytit på i sitt lugna gemak, en huvudvärk som heter duga har hägrat och jag antar att det är den värsta anspänningen inför begravningen som håller på att släppa.... Men det där med ett slutligt adjö... NEJ... detta kommer ta tid!
Snart börjar mina studier igen, jag kommer plugga en extra kurs i grafik vilket kommer bli kanon kul. Iof så är det mer att jag får min kunskap på papper men men... det är alltid kul att kunna beta av lite roliga kurser och iaf kanske kunna lära sig någon liten detalj :)
Jag har varit jätte dålig på att fota... eller ja, jag har fotat men jag har varit dålig på att uppdatera och lägga upp bilderna! De flesta vet att jag är bättre på att uppdatera på FB, man glömmer så lätt bort att kanske inte alla kommer in och kan se på bilderna!
Kenneln flyter på... livet går vidare och kanske kommer morgondagen med något roligt, jag tycker det är så mycket sorg runt omkring, sett att flera misst nära på FB, människor såväl som hundar.... hua... det är rätt orättvist, fast som prästen sa, det ända vi vet i livet, det är att vi en dag skall dö... Lagom possitiv idag känner jag!
Nej nu skall jag se på min favvo "The mentalist"... U Go Jane.....
kramar på er alla tills vi ses!
Dagen har flytit på i sitt lugna gemak, en huvudvärk som heter duga har hägrat och jag antar att det är den värsta anspänningen inför begravningen som håller på att släppa.... Men det där med ett slutligt adjö... NEJ... detta kommer ta tid!
Snart börjar mina studier igen, jag kommer plugga en extra kurs i grafik vilket kommer bli kanon kul. Iof så är det mer att jag får min kunskap på papper men men... det är alltid kul att kunna beta av lite roliga kurser och iaf kanske kunna lära sig någon liten detalj :)
Jag har varit jätte dålig på att fota... eller ja, jag har fotat men jag har varit dålig på att uppdatera och lägga upp bilderna! De flesta vet att jag är bättre på att uppdatera på FB, man glömmer så lätt bort att kanske inte alla kommer in och kan se på bilderna!
Kenneln flyter på... livet går vidare och kanske kommer morgondagen med något roligt, jag tycker det är så mycket sorg runt omkring, sett att flera misst nära på FB, människor såväl som hundar.... hua... det är rätt orättvist, fast som prästen sa, det ända vi vet i livet, det är att vi en dag skall dö... Lagom possitiv idag känner jag!
Nej nu skall jag se på min favvo "The mentalist"... U Go Jane.....
kramar på er alla tills vi ses!
Denna dag till ända....
Idag har jag gjort det... Jag har begravt min pappa... Min underbara, älskade lite små knäppa, pappa...
Jag har fruktat den här dagen något så hemskt i flera veckor, ända sedan datumet var bestämt har jag haft en klump i magen för varje minut, timme och dag som gått och gjort att denna dag stått ännu närmare!
Visst en begravning är ett sista adjö, ett avslut... Men om man inte vill ta adjö, inte vill ha ett avslut då? Det finns inget som man kan göra, dagen var tvungen att komma och den kom...
Att han begravdes den 13de var ingen slump. Både jag och min bror är födda just datumet 13, hans svärson, min man Henrik, är även han född den 13de och hans älskade barnbarn Theodor är född på självaste 13dags afton. Pappa sa alltid att 13, det är något speciellt, det är något magiskt och vackert.... Självklart var det då han skulle få ha sin begravning. Att det var en fredag och skulle kunna ses som en "oturens dag" det var ju ok tycker jag... för om inte det är otur att begrava sin pappa alldelens för tidigt så finns det nog ingenting som kan räknas som otur!!!!
I kyrkan spelades "Tears in Heaven" av Eric Clapton, aldrig någonsin har den låten varit så lång... hua... Sen var det psalmer och lite tal om pappa av världens underbaraste präst, Anders. Efter detta spelades låten med stort L... "Just idag är jag stark" av Kenta Gustafsson... Dom kallar oss mods, eller ännu mer förknippad med Hammarby, BAJEN! Vilket var det ända laget för pappa!!!! Det var många tårar, men det var också vackert och när de spelade Kenta så log jag faktiskt... det var ju pappa... Prästen tittade rakt på mig när jag satt där tårögd med ett leende på läpparna, då log han tillbaka och la huvudet på sned...
Sen träffades vi alla, åt surdegslimpa med smör och ost, enkelt skulle det vara, så var pappa... Kaffe, kakor och saft fanns ju också men viktigast av allt, vi som var där mindes alla pappa med en enorm kärlek och denna dag är inte bara en sorglig dag till ända utan även en dag som jag kommer minnas med värme i mitt hjärta, då vi firade pappas liv precis som han var!!!
Nu har de fest i himlen och inte alls omöjligt att självaste Kenta är med, de var ju ändå bekanta en gång i tiden...
Så vad skall jag säga? -"Heja Bajen"?... självklart. Men kanske ännu mer att nu tar nästa steg vid, sorgen är långt ifrån över, bitterheten och ilskan finns här.... det kommer den göra länge. För, för mig, fanns det bara en pappa och oavsett vem han var och vad han var så var han den underbaraste och finaste pappa jag någonsin kunnat tänka mig... Alkoholist, ja visst, men vem är jag att döma och utan denna del av pappa så hade jag ju inte varit jag....
Kramar till vi ses
Jag har fruktat den här dagen något så hemskt i flera veckor, ända sedan datumet var bestämt har jag haft en klump i magen för varje minut, timme och dag som gått och gjort att denna dag stått ännu närmare!
Visst en begravning är ett sista adjö, ett avslut... Men om man inte vill ta adjö, inte vill ha ett avslut då? Det finns inget som man kan göra, dagen var tvungen att komma och den kom...
Att han begravdes den 13de var ingen slump. Både jag och min bror är födda just datumet 13, hans svärson, min man Henrik, är även han född den 13de och hans älskade barnbarn Theodor är född på självaste 13dags afton. Pappa sa alltid att 13, det är något speciellt, det är något magiskt och vackert.... Självklart var det då han skulle få ha sin begravning. Att det var en fredag och skulle kunna ses som en "oturens dag" det var ju ok tycker jag... för om inte det är otur att begrava sin pappa alldelens för tidigt så finns det nog ingenting som kan räknas som otur!!!!
I kyrkan spelades "Tears in Heaven" av Eric Clapton, aldrig någonsin har den låten varit så lång... hua... Sen var det psalmer och lite tal om pappa av världens underbaraste präst, Anders. Efter detta spelades låten med stort L... "Just idag är jag stark" av Kenta Gustafsson... Dom kallar oss mods, eller ännu mer förknippad med Hammarby, BAJEN! Vilket var det ända laget för pappa!!!! Det var många tårar, men det var också vackert och när de spelade Kenta så log jag faktiskt... det var ju pappa... Prästen tittade rakt på mig när jag satt där tårögd med ett leende på läpparna, då log han tillbaka och la huvudet på sned...
Sen träffades vi alla, åt surdegslimpa med smör och ost, enkelt skulle det vara, så var pappa... Kaffe, kakor och saft fanns ju också men viktigast av allt, vi som var där mindes alla pappa med en enorm kärlek och denna dag är inte bara en sorglig dag till ända utan även en dag som jag kommer minnas med värme i mitt hjärta, då vi firade pappas liv precis som han var!!!
Nu har de fest i himlen och inte alls omöjligt att självaste Kenta är med, de var ju ändå bekanta en gång i tiden...
Så vad skall jag säga? -"Heja Bajen"?... självklart. Men kanske ännu mer att nu tar nästa steg vid, sorgen är långt ifrån över, bitterheten och ilskan finns här.... det kommer den göra länge. För, för mig, fanns det bara en pappa och oavsett vem han var och vad han var så var han den underbaraste och finaste pappa jag någonsin kunnat tänka mig... Alkoholist, ja visst, men vem är jag att döma och utan denna del av pappa så hade jag ju inte varit jag....
Kramar till vi ses
2011...
Jag vet att ett år har 12 månader... 365 dagar och en himmelsk massa timmar.
Men när man sitter så här och skall korta ner allt i en text, då minns man bara den sista tiden, så är det iaf för mig just nu. Jag minns denna oändliga förlust av min pappa, som om att den skulle reprecentera hela 2011, vilket är HELT fel!
2011 har också varit ett mycket bra år på många sett!
3 st kullar har sett sitt ljus på kenneln, 13 valpar har levererats till sina nya hem, där de är älskade och väl omhändertagna! De förgyller sina ägares vardag med så väl lycka som det slit som kommer med en valp!
Kenneln har fått sina första två Utställnings Champions, SeUch...
Sambo och Python! Vilka killar! Den första godkände Rottrobisen i högre klass spår, Sambo! Samt flertalet SeVch, samt LP1 har kommit till under året. Många är även de som påbörjat sina utbildningar till tjänstehund för HV, vilket vi kommer få se resultaten av fhv under 2012!
Många riktigt bra utställnings resultat bla av R. Genetiqua som blivit BIM redan som junior vid skk uts. Vi har Python som kammat hem BIS1 och vi har vår allas Sambo som kammat hem flertalet BIR och även BIS placering!
Jag har så enormt mycket att tacka mina älskade valpköpare för, de tränar, tävlar och ligger i med sina hundar. Men framför allt, de älskar dem och är alla berädda på att rida ut den storm som det är att ha hund, på både gott och ont! Någon får kanske byta hem, men detta behöver inte vara till ondo! Vi kan titta på Sambo igen, en solskenshistoria enligt mig... Under sommaren gick han från en bruten appell till GK högre klass spår, ett SeVch och ett SeUch. Detta för att han fick komma till ett nytt hem. Likaså har vi Ginny, R. Eugenia som i år kan titulera sig LP1 KORAD SeVch i sitt nya hem, hon var inte tävlad en ända ggn innan hon hamnade i sitt nya hem under 2010... Ibland handlar det om att släppa taget och våga placera om sin hund, för ibland är kärlek att låta någon gå och "ge" till någon annan att förvalta!
G- & O- kullen har blivit röntgade, detta med otroligt bra resultat! 9 st rottrobisar på rad som alla är fria! De har även gjort sina MH'n(sånär på någon) där ingen brutit eller liknande.
Så kanske kan jag ändå summera 2011 som ett helt ok år... fast det slutade i personlig tragedi, som kommer ta LÅÅÅÅNG tid att kunna acceptera, jag har ju även fått veta vilka enormt underbara vänner jag har och faktiskt finns där även i svåra tiden, om så bara att de sänder en tanke! Detta värmer och någon gång kanske jag kommer kunna se att "inget ont, som inte har något gott med sig"...
Nej nu skall jag ta och ägna mig åt mina 3 vise valpar i boxen... de mår underbart och mamma Tjugi är precis som alltid en helt underbar mamma!!!
Kramar till vi ses!
Men när man sitter så här och skall korta ner allt i en text, då minns man bara den sista tiden, så är det iaf för mig just nu. Jag minns denna oändliga förlust av min pappa, som om att den skulle reprecentera hela 2011, vilket är HELT fel!
2011 har också varit ett mycket bra år på många sett!
3 st kullar har sett sitt ljus på kenneln, 13 valpar har levererats till sina nya hem, där de är älskade och väl omhändertagna! De förgyller sina ägares vardag med så väl lycka som det slit som kommer med en valp!
Kenneln har fått sina första två Utställnings Champions, SeUch...
Sambo och Python! Vilka killar! Den första godkände Rottrobisen i högre klass spår, Sambo! Samt flertalet SeVch, samt LP1 har kommit till under året. Många är även de som påbörjat sina utbildningar till tjänstehund för HV, vilket vi kommer få se resultaten av fhv under 2012!
Många riktigt bra utställnings resultat bla av R. Genetiqua som blivit BIM redan som junior vid skk uts. Vi har Python som kammat hem BIS1 och vi har vår allas Sambo som kammat hem flertalet BIR och även BIS placering!
Jag har så enormt mycket att tacka mina älskade valpköpare för, de tränar, tävlar och ligger i med sina hundar. Men framför allt, de älskar dem och är alla berädda på att rida ut den storm som det är att ha hund, på både gott och ont! Någon får kanske byta hem, men detta behöver inte vara till ondo! Vi kan titta på Sambo igen, en solskenshistoria enligt mig... Under sommaren gick han från en bruten appell till GK högre klass spår, ett SeVch och ett SeUch. Detta för att han fick komma till ett nytt hem. Likaså har vi Ginny, R. Eugenia som i år kan titulera sig LP1 KORAD SeVch i sitt nya hem, hon var inte tävlad en ända ggn innan hon hamnade i sitt nya hem under 2010... Ibland handlar det om att släppa taget och våga placera om sin hund, för ibland är kärlek att låta någon gå och "ge" till någon annan att förvalta!
G- & O- kullen har blivit röntgade, detta med otroligt bra resultat! 9 st rottrobisar på rad som alla är fria! De har även gjort sina MH'n(sånär på någon) där ingen brutit eller liknande.
Så kanske kan jag ändå summera 2011 som ett helt ok år... fast det slutade i personlig tragedi, som kommer ta LÅÅÅÅNG tid att kunna acceptera, jag har ju även fått veta vilka enormt underbara vänner jag har och faktiskt finns där även i svåra tiden, om så bara att de sänder en tanke! Detta värmer och någon gång kanske jag kommer kunna se att "inget ont, som inte har något gott med sig"...
Nej nu skall jag ta och ägna mig åt mina 3 vise valpar i boxen... de mår underbart och mamma Tjugi är precis som alltid en helt underbar mamma!!!
Kramar till vi ses!
Stormar...
Sitter i valplådan i värmen och myser, de små växer precis som de ska och är så otroligt fina, jag är helt såld!!!
Ute håller stormen på och härjar för fullt. Man riktigt hör hur den roterar ner i skorstenen för att riktigt suga tag i alla plåtar som existerar där... Takpannor har flugit av och jag fascineras faktiskt av det facto att om en storm skall ta takpannorna och slita bort dem från taket, varför skall de just landa på altanen? Vi har ju ett vinkel byggt hus och vad jag kan se så har bara takpannor lättat och just ramlat ner på altanen... När de landat har de ju naturligtvis gjort revor i det nybyggda räcket och säkerligen spräckt en och annan planka på altan golvet... Menar, varför inte landa där det inte finns en altan?
Staketet runt tomten har gett vika på några ställen och ligger jämnt med backen och växthuset har numera inte så många exciterande glasrutor kvar...
Det absolut härligaste av allt, då är jag inte ironisk, är att det bekommer mig faktiskt nämnvärt... det är bara materiella ting och hur illa det än må vara med huset så är vi här inne, hela och torra... Thyra må vara vaken och aningens fundersam varför det låter som någon slår sönder vårt tak, men hon är inte rädd, bara vaken och fundersam. Theodor sover som han alltid gör, han skulle sova sig igenom ett världskrig. Hundarna bryr sig inte alls, Bosse ligger i hallen uppe, Tess i Thyras säng(då Thyra sitter och är fundersam i våran hihi) och Tjugi hon bryr sig enkom sina tre små telningar!
Allt som har hänt den senaste tiden har nog förändrat mig rätt rejält, kanske har jag aldrig varit en materialist, men jag känner verkligen rakt in i hjärtat att det som är viktigt är inte det som går att "köpa" för pengar, utan det är "livet" som betyder något! Min älskade mamma, som för övrigt sover på soffan i vardagsrummet, sa alltid till mig när jag var liten -"Om du har sönder något Jenny, då är det viktigaste att det inte är DU som går sönder"... detta är så sant och kommer så alltid att vara!
För lite drygt 5 år sedan(plus ett par veckor) så hämtade vi hem min älskade Tjugi, när vi skulle lämna tyskland och ta färjan över till Sverige så var det STORM... Vi valde att stanna i tyskland ännu en natt då de på färjebolaget inte kunde "garantera vår säkerhet"... Dagen efter när stormen lagt sig och vi kom över till Sverige så låg träd över vägarna, bensinstationerna var utan ström och det var faktiskt rätt kusligt. Men hem kom vi och nu 5 år senare sitter jag med min Tjuga och tre st "mini" tjugisar och funderar... hehe så livet kan te sig!
Kramar på er alla från en varm valplåda i Timrå!
Idag vart allt bara svart...
Julafton skall ju vara lycka... ens barn lyser när tomten fyllt på med paket, granen glittrar och alla har varmt och ombonat i sina fönster!
Jag spenderade natten mot idag med att försöka få igång krystvärkar på Tjugi, vattnet gick klockan 02 och sedan hände inget mer... nada... inom mig visste jag att det inte var rätt då jag har ett trettital hund förlossningar i mitt minne! När klockan närmade sig 04 så började nedräkningen till att veterinären skulle öppna sin jour. Man vet lixom i magen, man känner sin hund!
Kl 09.20 åkte jag och min underbara vän Vickan till Veterinärhuset och anmälde oss i receptionen, röntgen bilder togs och dropp sattes in, inget hände, Tjugan mådde inget vidare, och inte jag heller för den delen.... När beslutet om att ett kejsarsnitt måste göras, NU, så vart jag nog rätt lättad, men sammtidigt LIVRÄDD!
Personalen hämtade mitt lilla hjärta och Vickan åkte för att hämta lite mat. Där stod jag kvar på en låst veterinär klinik i deras väntrum, tacksam över att de hade jour och att de nu tog sig ann min lilla tös. Men sammtidigt skamsen, rädd och fullständigt ensam. Skammen över att ha utsatt henne för detta, rädd för att hon skulle tas ifrån mig och inte vakna upp igen och ensam för att jag var helt övertygad om att valparna nu var döda och det lilla som jag sett fram emot för att bryta min vardag och sorg efter min pappa nu plötsligt togs ifrån mig!
När pappa dog undrade jag först hur jag skulle orka med en kull valpar och allt kring detta, men efter ett par dagar så insåg jag att det skulle kunna bli mitt avbrott i vardagen och här stod jag nu. Det lilla som jag klamrat mig fast vid för att se lite ljus, skulle plötsligt inte finnas kvar längre....
Tårarna fullständigt forsade och jag hoppas att de inte har översiktskameror i väntrummet för då blir de nog rätt chockade när de ser hur lilla jag försökte klamra mig fast vid en näsduk, frenatiskt torkandes tårar och stirrandes ut genom fönstret.... Ville bara ropa att om du hör mig PAPPA, hjälp mig nu... snälla!!!
Plötsligt var jag helt säker på att jag misst både min älskade pappa och min älskade Tjuga... antagligen är det sorgen som redan talar här, eller så är det bara insikten över hur skört livet faktiskt är!
När vickan så äntligen(efter två samtal från mig och bara ca 25 min senare) dök upp så hade nog tårarna slutat rinna och jag var så himla glad över att se henne där... Lite som en livboj i ett mörkt kallt hav!
Vi tog hissen upp och satte oss i väntrummet för att se vad som komma skulle... lyckades få i mig en hamburgare och minns att jag nog messt nojjade och surrade frenatiskt om hur skraj jag var.
Plötsligt kommer sköterskan ut med en liten tös i en handuk... - lever den halv ropade jag... - jo absolut! Det var nog nära att tårarna började spruta där och då igen, men ist gick all energi åt att hålla henne varm och jag kännde bara tacksamhet. Efter (vad som kändes som evigheter) kanske 10 min så hör vi pipanden bakom dörren och ut kommer sköterskan med två små liv till... Hon ser lite ledsen ut och säger att -Det blev bara dessa tre... "BARA"?!?(jag hade varit glad över en)... åhhh.... Men så kom jag på - TJUGI, hur mår min Tjugi...
- Hon är ok men opereras fortfarande!
Efter ytterligare en tid(ännu fler timmar kändes det som, men kanske 30 min) så kom sköterskan ut med min älskade Tjuga... Tungan hängde och hon åkte bår... En gigantisk vätske knöl över hela nacken gjorde henne helt grotesk! Men hon LEVDE!!!! åhhhh... Min lilla älskade hund...
Nu ligger jag här hemma i valplådan, så himla tacksam över våra veterinärer, så tacksam över deras jour och tid och kunskap, samt tacksam ifall det var så att Pappa kanske hörde mig...(ibland måste man få tro för att må bra)...
Orsaken till kalabaliken med Tjugi var att en valp lagt sig för "utgången"... den stannade upp hela värkarbetet och de som skulle komma ut efter hann helt enkelt inte.... Det var 7 valpar men jag har inte förlorat 4... jag har VUNNIT 3!!!
Som det ser ut nu så mår alla bra... 2 stora tjejjer och en lite mindre kille. Jätte fina färger och riktigt knubbiga huvuden. Mamma Tjugi är lite groggy men börjar bli sig själv... underbar mamma och sköter sina telningar trots det stora såret på magen... hon har gott om mjölk och jag hoppas verkligen att det får fortsätta så här!
Det var många som stod i kö för dessa valpar. Vet att flera kommer bli ledsna och besvikna över att de inte kommer kunna få en valp ur kullen. På nåt sätt har senariot med vår N kull upprepats... Det var Tess 4de kull, blev kejsarsnitt och tre valpar... detta är Tjugis 4de kull, kejsarsnitt och tre valpar... tror inte det finns någon som inte vet hur nöjd jag är över vår N- kull, antagligen blir dessa tre precis lika bra!!!
Tack till er alla som höll tummar och tassar idag!
Samt tack till min underbara mamma, man, Vickan och mina barn... tack bara för att ni finns!!!
Skriver det igen, idag är jag väldigt ödmjuk över livet!
Kramar till vi ses
Jag spenderade natten mot idag med att försöka få igång krystvärkar på Tjugi, vattnet gick klockan 02 och sedan hände inget mer... nada... inom mig visste jag att det inte var rätt då jag har ett trettital hund förlossningar i mitt minne! När klockan närmade sig 04 så började nedräkningen till att veterinären skulle öppna sin jour. Man vet lixom i magen, man känner sin hund!
Kl 09.20 åkte jag och min underbara vän Vickan till Veterinärhuset och anmälde oss i receptionen, röntgen bilder togs och dropp sattes in, inget hände, Tjugan mådde inget vidare, och inte jag heller för den delen.... När beslutet om att ett kejsarsnitt måste göras, NU, så vart jag nog rätt lättad, men sammtidigt LIVRÄDD!
Personalen hämtade mitt lilla hjärta och Vickan åkte för att hämta lite mat. Där stod jag kvar på en låst veterinär klinik i deras väntrum, tacksam över att de hade jour och att de nu tog sig ann min lilla tös. Men sammtidigt skamsen, rädd och fullständigt ensam. Skammen över att ha utsatt henne för detta, rädd för att hon skulle tas ifrån mig och inte vakna upp igen och ensam för att jag var helt övertygad om att valparna nu var döda och det lilla som jag sett fram emot för att bryta min vardag och sorg efter min pappa nu plötsligt togs ifrån mig!
När pappa dog undrade jag först hur jag skulle orka med en kull valpar och allt kring detta, men efter ett par dagar så insåg jag att det skulle kunna bli mitt avbrott i vardagen och här stod jag nu. Det lilla som jag klamrat mig fast vid för att se lite ljus, skulle plötsligt inte finnas kvar längre....
Tårarna fullständigt forsade och jag hoppas att de inte har översiktskameror i väntrummet för då blir de nog rätt chockade när de ser hur lilla jag försökte klamra mig fast vid en näsduk, frenatiskt torkandes tårar och stirrandes ut genom fönstret.... Ville bara ropa att om du hör mig PAPPA, hjälp mig nu... snälla!!!
Plötsligt var jag helt säker på att jag misst både min älskade pappa och min älskade Tjuga... antagligen är det sorgen som redan talar här, eller så är det bara insikten över hur skört livet faktiskt är!
När vickan så äntligen(efter två samtal från mig och bara ca 25 min senare) dök upp så hade nog tårarna slutat rinna och jag var så himla glad över att se henne där... Lite som en livboj i ett mörkt kallt hav!
Vi tog hissen upp och satte oss i väntrummet för att se vad som komma skulle... lyckades få i mig en hamburgare och minns att jag nog messt nojjade och surrade frenatiskt om hur skraj jag var.
Plötsligt kommer sköterskan ut med en liten tös i en handuk... - lever den halv ropade jag... - jo absolut! Det var nog nära att tårarna började spruta där och då igen, men ist gick all energi åt att hålla henne varm och jag kännde bara tacksamhet. Efter (vad som kändes som evigheter) kanske 10 min så hör vi pipanden bakom dörren och ut kommer sköterskan med två små liv till... Hon ser lite ledsen ut och säger att -Det blev bara dessa tre... "BARA"?!?(jag hade varit glad över en)... åhhh.... Men så kom jag på - TJUGI, hur mår min Tjugi...
- Hon är ok men opereras fortfarande!
Efter ytterligare en tid(ännu fler timmar kändes det som, men kanske 30 min) så kom sköterskan ut med min älskade Tjuga... Tungan hängde och hon åkte bår... En gigantisk vätske knöl över hela nacken gjorde henne helt grotesk! Men hon LEVDE!!!! åhhhh... Min lilla älskade hund...
Nu ligger jag här hemma i valplådan, så himla tacksam över våra veterinärer, så tacksam över deras jour och tid och kunskap, samt tacksam ifall det var så att Pappa kanske hörde mig...(ibland måste man få tro för att må bra)...
Orsaken till kalabaliken med Tjugi var att en valp lagt sig för "utgången"... den stannade upp hela värkarbetet och de som skulle komma ut efter hann helt enkelt inte.... Det var 7 valpar men jag har inte förlorat 4... jag har VUNNIT 3!!!
Som det ser ut nu så mår alla bra... 2 stora tjejjer och en lite mindre kille. Jätte fina färger och riktigt knubbiga huvuden. Mamma Tjugi är lite groggy men börjar bli sig själv... underbar mamma och sköter sina telningar trots det stora såret på magen... hon har gott om mjölk och jag hoppas verkligen att det får fortsätta så här!
Det var många som stod i kö för dessa valpar. Vet att flera kommer bli ledsna och besvikna över att de inte kommer kunna få en valp ur kullen. På nåt sätt har senariot med vår N kull upprepats... Det var Tess 4de kull, blev kejsarsnitt och tre valpar... detta är Tjugis 4de kull, kejsarsnitt och tre valpar... tror inte det finns någon som inte vet hur nöjd jag är över vår N- kull, antagligen blir dessa tre precis lika bra!!!
Tack till er alla som höll tummar och tassar idag!
Samt tack till min underbara mamma, man, Vickan och mina barn... tack bara för att ni finns!!!
Skriver det igen, idag är jag väldigt ödmjuk över livet!
Kramar till vi ses
Välkommen Rottrobis S-kull... 2 töser o en...
Välkommen Rottrobis S-kull... 2 töser o en pojk!
Helt utan anknytning till hundar...
... utan bara till livet...
Allt känns så overkligt, alla springer i väg i sina liv, allt är som vanligt. Men inte för mig, inte inom mig, min pappa är död... han är borta, han finns inte mer. Det finns ingenting som har gjort så ont i mig, ingenting som har förvridigt mitt liv så här.
När man var liten och lekte "tusen" nålar på varandra... vred varandras hud på armen tills det gjorde så ont att man skrek, ungefär så känns det, men inte på armen utan i hjärtat.
Hur kan allt bara ta slut för någon, medans for andra fortsätter livet precis som vanligt? Vad är meningen med det? finns det verkligen en mening. Vad är meningen med sorg. Bryta ner en person så totalt att den tappar fotfästet för att sedan se den lida?
Som ni förstår så har jag det jätte jobbigt just nu.
Mitt liv är som en känslomässig berg och dal- bana... ena sekunden så vill jag komma ut, åka och göra något, andra sekunden gör det så ont inom mig att hela jag vill skrika, vill skrika ut exakt varende del av den smärta som jag känner.
Hundmännsikor klagar på varandras val, på deras hundar, på hur de ser ut etc etc. Men vad har det för vikt i det stora hela? Vem behöver igentligen bry sig om vad någon annan kennel gör? Så länge de gör det som de mår bra av! Jag känner just nu ingen som helst förståelse för allt det!
Jag har SORG och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera det, har aldrig kännt så här, har aldrig haft tusen nålar i mitt hjärta! När Henrik satte sig på sängkanten och frågade om jag var vaken så visste jag vad som hänt... inte för att det borde ha varit så... jag bara visste. - "Är pappa död"? frågade jag bara... Sen minns jag inte exakt vad som hände mer än att allt plötsligt gjorde ont, så fruktansvärt ont och där är jag fortfarande.
Så många har visat sitt medlidande på FB, skickat blommor, ringt... det sägs att det är i svåra tider som man märker vilka en riktiga vänner är... Jag visste inte att jag hade så många vänner, hade ingen aning om att det faktiskt fanns så många där ute som tycker om mig och känner med mig. Tack älskade ni!
Pussar till vi ses
nu ser jag inte genom tårarna längre
Allt känns så overkligt, alla springer i väg i sina liv, allt är som vanligt. Men inte för mig, inte inom mig, min pappa är död... han är borta, han finns inte mer. Det finns ingenting som har gjort så ont i mig, ingenting som har förvridigt mitt liv så här.
När man var liten och lekte "tusen" nålar på varandra... vred varandras hud på armen tills det gjorde så ont att man skrek, ungefär så känns det, men inte på armen utan i hjärtat.
Hur kan allt bara ta slut för någon, medans for andra fortsätter livet precis som vanligt? Vad är meningen med det? finns det verkligen en mening. Vad är meningen med sorg. Bryta ner en person så totalt att den tappar fotfästet för att sedan se den lida?
Som ni förstår så har jag det jätte jobbigt just nu.
Mitt liv är som en känslomässig berg och dal- bana... ena sekunden så vill jag komma ut, åka och göra något, andra sekunden gör det så ont inom mig att hela jag vill skrika, vill skrika ut exakt varende del av den smärta som jag känner.
Hundmännsikor klagar på varandras val, på deras hundar, på hur de ser ut etc etc. Men vad har det för vikt i det stora hela? Vem behöver igentligen bry sig om vad någon annan kennel gör? Så länge de gör det som de mår bra av! Jag känner just nu ingen som helst förståelse för allt det!
Jag har SORG och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera det, har aldrig kännt så här, har aldrig haft tusen nålar i mitt hjärta! När Henrik satte sig på sängkanten och frågade om jag var vaken så visste jag vad som hänt... inte för att det borde ha varit så... jag bara visste. - "Är pappa död"? frågade jag bara... Sen minns jag inte exakt vad som hände mer än att allt plötsligt gjorde ont, så fruktansvärt ont och där är jag fortfarande.
Så många har visat sitt medlidande på FB, skickat blommor, ringt... det sägs att det är i svåra tider som man märker vilka en riktiga vänner är... Jag visste inte att jag hade så många vänner, hade ingen aning om att det faktiskt fanns så många där ute som tycker om mig och känner med mig. Tack älskade ni!
Pussar till vi ses
nu ser jag inte genom tårarna längre
Sov i ro min älskade pappa, sov i ro...
Visst är det konstigt att allt bara kan ta slut, bara så där, plötsligt är en människa borta…
Någon man älskat så högt, beundrat så djupt och oroat sig för under hela sitt liv.
Plötsligt är du borta för alltid, PAPPA, jag vill skrika att du skall komma tillbaka hit till mig, ge mig en sista kram, bara den där sista, den där hårda, fasta sista kramen. På det sättet som bara du kunde krama mig!
Vad hände? Det var ju du och jag mot världen när jag var yngre… visst det var inte lätt, du led av ett missbruk, men du älskade mig så HÖGT. Att vara så älskad av dig har varit ett privilegium för mig. Hur arg jag än var när du druckit, hur många sömnlösa nätter jag än haft av oro för dig, så tar den där lyckliga tiden över. När du bakade din surdeg, bjöd på dina underbara middagar. Ordnade och fixade så att jag skulle ha det bra!
Vi kunde prata om ALLT, precis allt, du visste redan innan jag sagt vad det var jag skulle säga. Du påstod alltid att allt jag gjorde, skulle jag klara. Du var min stora tröst under en jobbig tid, samtidigt som du var min största oro.
Var tog du vägen, min stora vältränade pappa, vad hände? Kommer jag någonsin få veta det? Att du älskade mig och ständigt hade dåligt samvete för de dåliga perioderna, det vet jag och efter varje period så lämnade du ett sår i mig. Men du läkte alltid såret och det lilla ärr som blev kvar kunde jag leva med. Det har trots allt gjort mig till den jag är.
Det sår jag har nu, den sorgen och saknaden jag känner efter dig, kommer det läka? Du finns för alltid i mitt hjärta! Älskade, älskade lilla Pappa!
1946-11-05 -- 2011-12-07
Sov i ro.. du är älskad för alltid av mig lilla pappa!
Lite MH diagram från Rottrobis!
Jag har 4 avelstikar vars valpar har haft åldern inne att göra MH. Här lägger jag upp deras avkommors diagram. Tänk nu på att diagram ger en median så visst kan det finnas "bättre" och "sämre" men som uppfödare kollar jag nu på median statistiken:
Tjugi(Q G Crni Lotos):
Herta(NoUch Björkelunds Heart By Herta):
Hortensias(Korad Rottrobis Hortensia):
Tess(Korad TJH Pinot Noir Aya Toll Aquarelle):
Statistik hämtat från skk hunddata!
Tjugi(Q G Crni Lotos):
Herta(NoUch Björkelunds Heart By Herta):
Hortensias(Korad Rottrobis Hortensia):
Tess(Korad TJH Pinot Noir Aya Toll Aquarelle):
Statistik hämtat från skk hunddata!
Ny stilstudie över magen...
Bara på skoj gämför jag magen på Tjugi och den kulen hon hade för snart 2 år sedan(tiden går fort hihi)
Jag brukar räkna dagen mellan de två parningarna(om de är parade med ett dygns mellanrum dvs.)
Här är Tjugi idag... dygn 46/48 dv dygn 47 i min räkning haha...
Och här kommer dygn 47 på G- kullen...
Hon är nog allt lite mindre denna gång... men en tjockis det är hon...
Skall fota lite med systemkameran då mobilen ger rätt taskig kvalitet...
Kramar till vi sesw
Jag brukar räkna dagen mellan de två parningarna(om de är parade med ett dygns mellanrum dvs.)
Här är Tjugi idag... dygn 46/48 dv dygn 47 i min räkning haha...
Och här kommer dygn 47 på G- kullen...
Hon är nog allt lite mindre denna gång... men en tjockis det är hon...
Skall fota lite med systemkameran då mobilen ger rätt taskig kvalitet...
Kramar till vi sesw
Lite roligt för de blivande/gamla valpköparna...
Japp här har vi ju ngn som sparar på foron gör även idag en liten "mag" studie över min älsklings "bula" hihi...
R kullen dygn 42/44
G- kullen dygn 44
Den potetiella S- Kullen dygn 42/44
Tyvärr hittar jag inga bilder från D kullen... det var en annan dator då som tyvärr gick hädan med bilder och allt i ...
R- kullen resulterade i 8 valpar(12 men tyvärr försvann 4 i förlossningen)
G- kullen resulterade i 7 valpar(8 då en var svag och gick efter någon timme)
och denna kull kunde man se 3 eller MAX 5 på UL... men iof så såg man 2 på Tiny... hihi...
Kramar till vi ses
R kullen dygn 42/44
G- kullen dygn 44
Den potetiella S- Kullen dygn 42/44
Tyvärr hittar jag inga bilder från D kullen... det var en annan dator då som tyvärr gick hädan med bilder och allt i ...
R- kullen resulterade i 8 valpar(12 men tyvärr försvann 4 i förlossningen)
G- kullen resulterade i 7 valpar(8 då en var svag och gick efter någon timme)
och denna kull kunde man se 3 eller MAX 5 på UL... men iof så såg man 2 på Tiny... hihi...
Kramar till vi ses
Nedräkningen har börjat :)
Nu är det 3 v lite drygt kvar till jul och även till den kommande valpningen...
Spänningen är naturligtvis hög av lite olika faktorer här i huset *hihi*
Klart jag väntar på Tomten men jag väntar nog ännu mer på Valpar hihi.... Däri ligger ju min kommande stjärna!!!
Jag har gjort en liten stil studie med bilder... så himla kul att jag har sparat från tidigare kull på Tjugi haha...
Jag lägger nu in en bild på Tjugi dygn 41 me G- kullen och ca dygn 40-41 med denna... Nog är hon mindre denna gång allt! Det var 8 i G-kullen men tyvärr var ju en inte pigg när han kom ut så 7 valpar blev det den gången :)...
Dygn 41 m G kullen.
Dygn ca 41 med denna kull...
Sen är bilderna tagna i lite olika vinklar hihi...
Kramar på er till vi ses
Spänningen är naturligtvis hög av lite olika faktorer här i huset *hihi*
Klart jag väntar på Tomten men jag väntar nog ännu mer på Valpar hihi.... Däri ligger ju min kommande stjärna!!!
Jag har gjort en liten stil studie med bilder... så himla kul att jag har sparat från tidigare kull på Tjugi haha...
Jag lägger nu in en bild på Tjugi dygn 41 me G- kullen och ca dygn 40-41 med denna... Nog är hon mindre denna gång allt! Det var 8 i G-kullen men tyvärr var ju en inte pigg när han kom ut så 7 valpar blev det den gången :)...
Dygn 41 m G kullen.
Dygn ca 41 med denna kull...
Sen är bilderna tagna i lite olika vinklar hihi...
Kramar på er till vi ses
Här hemma...
Växer Tjugans mage för fulla muggar... Hon är trött och extrem kelen. Går lixom lite på lågvarv kan man säga. Bosse har tagit på sig rollen som blivande låtsas pappa in i minsta detalj och stjäl ur Tjugan mattunna! Eller ja matel någ ju kvar i säcken frtf så jag hörde bara ett fasligt prasslande och bökande här nere i går kväll... upp och nerför trappen för att hitta Bosse halft nere i RC Starter mat.... Tror han mest inhalerade kulorna då de är så små... Han hade inte ens mage att skämmas gamm farbrorn, Nej då, även fast jag vikt ihop säcken så hör jag när jag tassat upp till sängen hur han återigen var på den... blev till att stänga undan maten...
Tjugi på dygn typ 35...
Annars har jag nog aldrig varit så sugen på en pause som jag faktiskt är just nu!
All hets kring julklappar, studier, jobb, familj, hus och hundar håller på att ta kol på en... Hur klarar alla super mammor detta? Själv älskar jag mina barn över allt annat men någon super bull mamma det blir jag aldrig, så enkelt är det... Vet att det finns de som tänker att... ja men du är ju hemma...
Ja och vem har sagt att det är enklare att sköta ALLT hemifrån? Kör 40 p universitets studier per termin, jobbar ca 25 % och sen allt annat...
Eftersom jag har sådan super skräck för div sjukdommar, kennel hosta mm, när jag har en dräktig tik så får hundarna nu nöja sig med att vara på tomten... Där vet jag att inga andra hundar kommer in med några baciller men så blir det ju inga skogisar så jag får helt enkelt ta mina stavar och gå lite prommisar själv.
Körde en 5.9 km powerwalk m stavarna nu på förmiddan för att kanske få lite endorfiner, men väl tillbaka känner jag mest att det vore kanon och öppna den där alladin asken och lägga mig raklång på sängen och se en film... Men men studier kallar och lite jobb skall göras...
Nu blir detta ett litet splitrat inlägg, men jag måste verkligen få med hur otroligt irriterad jag är på TV3... De kör igång en ny säsong av "mitt" program "the mentalist" sedan efter 4 avsnitt så bara utgår det... J#%&#"A skit... Funderar på att bojkotta kanalen... som ni kanske förstår så är jag ett ENORMT fan av mr Patrick Jane.... Hihi... inte så att Henke behöver vara svartsjuk men hans fiktiva person är ju helt underbar... Och om ... man kunde leva ett lugnare liv, ha tid att stanna upp och verkligen studera människor, omgivningar mm så är det inte så konstigt att man skulle kunna se sanningen som han gör... Jag saknar ju den där avknappen som man borde ha... ALLT skall gå fort... Helst skulle jag vilja leva morgondagen redan idag... detta är ju inte så nyttigt kanske, men det kan tänkas att det är ett sätt att slippa stanna upp och fundera på saker som tär på en?!?...
Alla har vi våra egna sätt att hantera jobbiga händelser i livet... och att stressa verkar vara mitt!
Nej hörrni...
slutligen så vill jag bara säga att hua vad jag saknar dig min älskade morfar... Otto Horatius Nicanos Brinkmann... Det är nu 1 år och 3 månader sedan du flyttade till mormor i himlen(som själv flyttade dit enkomt 2 månader tidigare) och jorden miste nog en av de absolut inteligentaste, genomsnällaste och generösaste personerna....
Miss U!!!
Kramar på er alla till vi syns!
Tjugi på dygn typ 35...
Annars har jag nog aldrig varit så sugen på en pause som jag faktiskt är just nu!
All hets kring julklappar, studier, jobb, familj, hus och hundar håller på att ta kol på en... Hur klarar alla super mammor detta? Själv älskar jag mina barn över allt annat men någon super bull mamma det blir jag aldrig, så enkelt är det... Vet att det finns de som tänker att... ja men du är ju hemma...
Ja och vem har sagt att det är enklare att sköta ALLT hemifrån? Kör 40 p universitets studier per termin, jobbar ca 25 % och sen allt annat...
Eftersom jag har sådan super skräck för div sjukdommar, kennel hosta mm, när jag har en dräktig tik så får hundarna nu nöja sig med att vara på tomten... Där vet jag att inga andra hundar kommer in med några baciller men så blir det ju inga skogisar så jag får helt enkelt ta mina stavar och gå lite prommisar själv.
Körde en 5.9 km powerwalk m stavarna nu på förmiddan för att kanske få lite endorfiner, men väl tillbaka känner jag mest att det vore kanon och öppna den där alladin asken och lägga mig raklång på sängen och se en film... Men men studier kallar och lite jobb skall göras...
Nu blir detta ett litet splitrat inlägg, men jag måste verkligen få med hur otroligt irriterad jag är på TV3... De kör igång en ny säsong av "mitt" program "the mentalist" sedan efter 4 avsnitt så bara utgår det... J#%&#"A skit... Funderar på att bojkotta kanalen... som ni kanske förstår så är jag ett ENORMT fan av mr Patrick Jane.... Hihi... inte så att Henke behöver vara svartsjuk men hans fiktiva person är ju helt underbar... Och om ... man kunde leva ett lugnare liv, ha tid att stanna upp och verkligen studera människor, omgivningar mm så är det inte så konstigt att man skulle kunna se sanningen som han gör... Jag saknar ju den där avknappen som man borde ha... ALLT skall gå fort... Helst skulle jag vilja leva morgondagen redan idag... detta är ju inte så nyttigt kanske, men det kan tänkas att det är ett sätt att slippa stanna upp och fundera på saker som tär på en?!?...
Alla har vi våra egna sätt att hantera jobbiga händelser i livet... och att stressa verkar vara mitt!
Nej hörrni...
slutligen så vill jag bara säga att hua vad jag saknar dig min älskade morfar... Otto Horatius Nicanos Brinkmann... Det är nu 1 år och 3 månader sedan du flyttade till mormor i himlen(som själv flyttade dit enkomt 2 månader tidigare) och jorden miste nog en av de absolut inteligentaste, genomsnällaste och generösaste personerna....
Miss U!!!
Kramar på er alla till vi syns!
Mammas hjärtan!
Mammas hjärtan!
Tjoho och JIPPII!!!
Idag var det dagen D!
Ultraljud på Tjugi skulle göras uppe på veterinärhuset...
Med fjärilar i magen av förhoppningar så valsade vi in där jag och Tjugan... Upp på vågen och inser att hon ökat hela +2 kg sedan herpes vaccineringen för 2v sedan... Är hon inte dräktig då får jag skämmas tänkte jag när vi gick på ul rummet!
Sen kommer vet. Trond och konstaterar rätt fort att jo men här är det någon valp! Vi kunde se 3 st på en och samma skärmbild och sedan letade han runt lite och trodde sig ha sett 5 st sammanlagt om det inte hade råkat vara samma som han sett två ggn dvs! Så minst 3 st småttingar finns därinne iaf! Såg två på Tiny och där var fler... ca 5 på Nelly och ut kom 8... Men sen gäller de ju att förlossning och allt går prima. Ända man egentligen kan konstatera nu är att hon är dräktig och att kring julafton så sitter jag i valplådan med en förlösande Tjugi vid min sida! *spännande*
Därinne finns min nästa hund för hoppningsvis. Jag har velat spara ur de senaste kullarna men fått ge mig för makens klara syn om att man skall hinna med dem man har!!! Så rätt... men denna gång så har han gett med sig! Eller gett och gett, han har förhandlat till sig en traktor.... Valp v.s Traktor... jaja...
Det har varit många riktigt trevliga personer som har hört av sig gällande kullen, vilket är jätte kul! Detta innebär för mig att jag inte varit helt fel ute när jag kom på idén om att göra denna kombination!
Nu håller vi tummar och tår för att det kommer ut några riktigt fina friska härliga små individer som kommer börga på BOKSTAVEN S... och kanske ett låtnamn? Sweet child of mine? Sommerlovi'n? kom med förslag vet jag!!!
Kramar till vi ses!
P.s håller på med en hemsida till ett katteri... ni får gärna kolla in... mycket kvar att göra och fylla sidorna med men ju fler klick på sidan desto lättare hittas den av sökmotorn!
www.wrinkled-naked.se
Ultraljud på Tjugi skulle göras uppe på veterinärhuset...
Med fjärilar i magen av förhoppningar så valsade vi in där jag och Tjugan... Upp på vågen och inser att hon ökat hela +2 kg sedan herpes vaccineringen för 2v sedan... Är hon inte dräktig då får jag skämmas tänkte jag när vi gick på ul rummet!
Sen kommer vet. Trond och konstaterar rätt fort att jo men här är det någon valp! Vi kunde se 3 st på en och samma skärmbild och sedan letade han runt lite och trodde sig ha sett 5 st sammanlagt om det inte hade råkat vara samma som han sett två ggn dvs! Så minst 3 st småttingar finns därinne iaf! Såg två på Tiny och där var fler... ca 5 på Nelly och ut kom 8... Men sen gäller de ju att förlossning och allt går prima. Ända man egentligen kan konstatera nu är att hon är dräktig och att kring julafton så sitter jag i valplådan med en förlösande Tjugi vid min sida! *spännande*
Därinne finns min nästa hund för hoppningsvis. Jag har velat spara ur de senaste kullarna men fått ge mig för makens klara syn om att man skall hinna med dem man har!!! Så rätt... men denna gång så har han gett med sig! Eller gett och gett, han har förhandlat till sig en traktor.... Valp v.s Traktor... jaja...
Det har varit många riktigt trevliga personer som har hört av sig gällande kullen, vilket är jätte kul! Detta innebär för mig att jag inte varit helt fel ute när jag kom på idén om att göra denna kombination!
Nu håller vi tummar och tår för att det kommer ut några riktigt fina friska härliga små individer som kommer börga på BOKSTAVEN S... och kanske ett låtnamn? Sweet child of mine? Sommerlovi'n? kom med förslag vet jag!!!
Kramar till vi ses!
P.s håller på med en hemsida till ett katteri... ni får gärna kolla in... mycket kvar att göra och fylla sidorna med men ju fler klick på sidan desto lättare hittas den av sökmotorn!
www.wrinkled-naked.se
Barn på mys!!!
Barn på mys!!!
Oj himmel så länge sedan det var!!
Jaja
Bara att inse att Facebook tar över....
Nu är det iaf dax med en uppdatering...
Gällande kenneln så händer massor med kul. Vi har MÅNGA nya champinjoner, främst i form av viltspårs champions..
R. Hexagon
R. Eugenia
R. Gertrude Rebelle
R. Outstanding Oxhanna
R. Re- Ally
R. D'Rez Q
Har nu alla SeVch som titel(hoppas jag inte missat ngn isf ber jag om ursäkt)
R. D'Rez Q har även fått en SeUch precis som sin bror R. Don Python... Sambo som han kallas är ju även gk högre klass spår. Hans "hundvakt"(ja tro det eller ej men Anneli påstår att hon bara är det hihi) har verkligen legat i, från 0 -100 på bara en sommar, fast tidigare ägare hade ju naturligtvis lagt en god grund.
Jag har fått förfrågningar på honom gällande avel och tycker detta är jätte kul. Men jag kommer följa min teori om att inte låna ut på så många innan ngn form av utvärdering är gjord, därför blir det en till att börja med och sedan avvaktas ett tag! Många kanske tänker att han gjorde ett dåligt mh och klarade inte sitt MT... Nja och kan man läsa MH/MT så är det faktiskt inte samma saker som han gjort annorlunda... han är dessutom skottberörd enligt sitt mh?!?... Ja vad säger man... 5a på skott på MT = totalt skottfast samt gk högre m fullt på platsliggning m skott... kanske säger en del... Han kollad mot skytten vid två tillfällen på sitt mt men började kampa direkt... ja då var han visst värd en 4a... ibland kan man undra varför vi inte kan lägga oss i och överklaga... men men....
Sen är det nog faktiskt så att MT kanske hade gått annorlunda om det inte hade varit så bråttom... :( .... Nu är han 4a år och Jag tror de flesta som träffat/sett honom på tävling/utst. kan intyga vilken trevlig prick han är!!! :) *stolt*
Annars så är Tjugan parad men en helt otrolig kille! Deminas Viggo, en kille med så många titlar att jag inte ger mig in på att skriva dem... Titlarna säger inte allt om en hund, men jag tycker denna hund är underbar representant för rasen, han har även en rad halvbröder som jag vill prisa högt! Vilka hundar! Tjugan är nu(om hon är dräktig) på dygn 21 el 23... och är hon INTE dräktig så måste jag banta henne!!! Utan att hon fått mer mat så har hon börjat likna en ballong om magen, hon snarkar högre än vanligt och vill inget annat än KELA!!!
Bosse verkar förstå att nåt är på G och vill inte alls busa med sega Tjugan(ehhh jo)... Han sympati äter och snarkar även han högre än vanligt! Gammel Tessan som vi blev med på heltid sedan min kära far bestämde sig för att lämna henne i lägenheten ett par dagar(men det var ju faktiskt ngn som gick ut med henne 3ggn per dag J-VLA %¤#()%¤¤&) strosar på hemma på gården, får fnatt i bland och skäller ut någon förbi passerande som tycker hon ser såååå söt ut där hon står och frustar?!?... Hon har ALLTID sprungit till dörren när hon varit här tidigare i sitt liv, alltid i väntan på Husse(min pappa)... Nu struntar hon i om det går förbi någon... visst hälsar hon alla välkomna som vill komma hit på en fika, men hon är här för att stanna... en sådan här intelligent hund tror jag aldrig jag får ha i min ägo igen! Nog för att Bosse har sina ljusa stunder, då han hittar mina glasögon etc... Men Tess... min gamla gamla hund.
Här hemma blir barnen äldre och "klokare"... Theodor går i skolan och lär sig läsa... han tycker väl skolan är sådär halv kul men vill ändå inte gå hem när man hämtar honom för dagen... nej då... för då är det jätte kul!
Thyra är den vilda babyn som hon alltid(nästan) varit... Hon vaknar på nätterna och skall ha "Lelle" oftast skall den ätas inne i vår säng och hon är så himla givmild att hon mer än gärna serverar sin kära mamma i såväl mun, öra som näsa och resterande del av ansiktet... mmmmmmysigt kl 04.45... NOT! Sen har hon kommit på vad pottan är... hela två ggn har hon lyckats!!! Men hon verkar tro att det hela inte handlar om vad som skall landa däri utan att byxorna skall ner till knäna, blöja av och sen sitta några sekunder på pottan för att senare avlägsna sig från den, fortfarande utan blöja och byxor vid knävecken, gå i väg och leka och därmed även göra sina behov i såväl mamma och pappas rum, som i brorsans rum som bland täcken och kuddar i sitt eget... jaja det är härligt med barn!
Själv pluggar jag som en liten idiot, vad jag skall bli? Ja ni... klokare... läser programmet utveckling av e- tjänster men sen har jag valt till en massa grafiska kurser på sidan om... vad är roligast? Gissa det ni hihi.... Inget går ju upp mot hård infrastruktur?!?... Ehhh jo digitala bilder....
Så det vart en hel roman av detta... men nu har jag iaf uppdaterat bloggen.
Massa kramar på er till vi ses!
// Jenny
Bara att inse att Facebook tar över....
Nu är det iaf dax med en uppdatering...
Gällande kenneln så händer massor med kul. Vi har MÅNGA nya champinjoner, främst i form av viltspårs champions..
R. Hexagon
R. Eugenia
R. Gertrude Rebelle
R. Outstanding Oxhanna
R. Re- Ally
R. D'Rez Q
Har nu alla SeVch som titel(hoppas jag inte missat ngn isf ber jag om ursäkt)
R. D'Rez Q har även fått en SeUch precis som sin bror R. Don Python... Sambo som han kallas är ju även gk högre klass spår. Hans "hundvakt"(ja tro det eller ej men Anneli påstår att hon bara är det hihi) har verkligen legat i, från 0 -100 på bara en sommar, fast tidigare ägare hade ju naturligtvis lagt en god grund.
Jag har fått förfrågningar på honom gällande avel och tycker detta är jätte kul. Men jag kommer följa min teori om att inte låna ut på så många innan ngn form av utvärdering är gjord, därför blir det en till att börja med och sedan avvaktas ett tag! Många kanske tänker att han gjorde ett dåligt mh och klarade inte sitt MT... Nja och kan man läsa MH/MT så är det faktiskt inte samma saker som han gjort annorlunda... han är dessutom skottberörd enligt sitt mh?!?... Ja vad säger man... 5a på skott på MT = totalt skottfast samt gk högre m fullt på platsliggning m skott... kanske säger en del... Han kollad mot skytten vid två tillfällen på sitt mt men började kampa direkt... ja då var han visst värd en 4a... ibland kan man undra varför vi inte kan lägga oss i och överklaga... men men....
Sen är det nog faktiskt så att MT kanske hade gått annorlunda om det inte hade varit så bråttom... :( .... Nu är han 4a år och Jag tror de flesta som träffat/sett honom på tävling/utst. kan intyga vilken trevlig prick han är!!! :) *stolt*
Annars så är Tjugan parad men en helt otrolig kille! Deminas Viggo, en kille med så många titlar att jag inte ger mig in på att skriva dem... Titlarna säger inte allt om en hund, men jag tycker denna hund är underbar representant för rasen, han har även en rad halvbröder som jag vill prisa högt! Vilka hundar! Tjugan är nu(om hon är dräktig) på dygn 21 el 23... och är hon INTE dräktig så måste jag banta henne!!! Utan att hon fått mer mat så har hon börjat likna en ballong om magen, hon snarkar högre än vanligt och vill inget annat än KELA!!!
Bosse verkar förstå att nåt är på G och vill inte alls busa med sega Tjugan(ehhh jo)... Han sympati äter och snarkar även han högre än vanligt! Gammel Tessan som vi blev med på heltid sedan min kära far bestämde sig för att lämna henne i lägenheten ett par dagar(men det var ju faktiskt ngn som gick ut med henne 3ggn per dag J-VLA %¤#()%¤¤&) strosar på hemma på gården, får fnatt i bland och skäller ut någon förbi passerande som tycker hon ser såååå söt ut där hon står och frustar?!?... Hon har ALLTID sprungit till dörren när hon varit här tidigare i sitt liv, alltid i väntan på Husse(min pappa)... Nu struntar hon i om det går förbi någon... visst hälsar hon alla välkomna som vill komma hit på en fika, men hon är här för att stanna... en sådan här intelligent hund tror jag aldrig jag får ha i min ägo igen! Nog för att Bosse har sina ljusa stunder, då han hittar mina glasögon etc... Men Tess... min gamla gamla hund.
Här hemma blir barnen äldre och "klokare"... Theodor går i skolan och lär sig läsa... han tycker väl skolan är sådär halv kul men vill ändå inte gå hem när man hämtar honom för dagen... nej då... för då är det jätte kul!
Thyra är den vilda babyn som hon alltid(nästan) varit... Hon vaknar på nätterna och skall ha "Lelle" oftast skall den ätas inne i vår säng och hon är så himla givmild att hon mer än gärna serverar sin kära mamma i såväl mun, öra som näsa och resterande del av ansiktet... mmmmmmysigt kl 04.45... NOT! Sen har hon kommit på vad pottan är... hela två ggn har hon lyckats!!! Men hon verkar tro att det hela inte handlar om vad som skall landa däri utan att byxorna skall ner till knäna, blöja av och sen sitta några sekunder på pottan för att senare avlägsna sig från den, fortfarande utan blöja och byxor vid knävecken, gå i väg och leka och därmed även göra sina behov i såväl mamma och pappas rum, som i brorsans rum som bland täcken och kuddar i sitt eget... jaja det är härligt med barn!
Själv pluggar jag som en liten idiot, vad jag skall bli? Ja ni... klokare... läser programmet utveckling av e- tjänster men sen har jag valt till en massa grafiska kurser på sidan om... vad är roligast? Gissa det ni hihi.... Inget går ju upp mot hård infrastruktur?!?... Ehhh jo digitala bilder....
Så det vart en hel roman av detta... men nu har jag iaf uppdaterat bloggen.
Massa kramar på er till vi ses!
// Jenny
LITE ROLIGA UTSTÄLLNINGS RESULTAT!
Japp i helgen var det en riktigt trevlig utställningshelg för Rottrobis kennel... från Jungkile till Sundsvall gick det fint!
A kullen hade några debutanter. Avis och Neo ställdes både lördag och söndag i Sundsvall/Matfors. I Matfors ställdes även Nixon :)
Rottrobis Amicus Neo slutade som BIR och BIG-4 a medans syrran Rottrobis Ave Mi Aquarelle blev BIM. Nixon blev trea i sin klass och även han fick sig ett HP. Visst är de i sin absolut gängligaste ålder... lååååånga ben och ojämna kroppar men hua vilka trevliga, sociala och öppna hundar!!! Avis fick fria rörelser av fredrik Norgren vilket inte är mer än sant då hon ändast hade max en tass i backen när jag rulta runt i ringen med henne...
På lördagen ställdes även Rottrobis D'Rez Q ut. Han fick CERT och blev BIR och slutligen BIS 2 i bruksmeriterade och BIS 3a i offeciella... Goa underbara vackra SAMBO...
På söndagen ställdes vackra Rottrobis Genetiqua i Junkile och blev BIM... Stiliga stiliga "Daisy"!!!
Tyvärr har jag varit lite krasslig, svimmade i fredags rätt oförklarligt, ännu vet jag inte riktigt vad det berodde på, blodtrycksfall, stress??? ingen aning... känner mig bättre idag men är inte riktigt mig själv rent fysiskt! Själv är jag rätt säker på att det kan ligga en hel del inre stress hos mig, haft en del privata familje anjelägenheter som inte varit så kul. Igentligen inget att skriva om men vill mest bara meddela om jag kommer vara lite "off" ett tag. Ska in och göra en EEG och se vad som står på iaf!
Kramar till vi ses
A kullen hade några debutanter. Avis och Neo ställdes både lördag och söndag i Sundsvall/Matfors. I Matfors ställdes även Nixon :)
Rottrobis Amicus Neo slutade som BIR och BIG-4 a medans syrran Rottrobis Ave Mi Aquarelle blev BIM. Nixon blev trea i sin klass och även han fick sig ett HP. Visst är de i sin absolut gängligaste ålder... lååååånga ben och ojämna kroppar men hua vilka trevliga, sociala och öppna hundar!!! Avis fick fria rörelser av fredrik Norgren vilket inte är mer än sant då hon ändast hade max en tass i backen när jag rulta runt i ringen med henne...
På lördagen ställdes även Rottrobis D'Rez Q ut. Han fick CERT och blev BIR och slutligen BIS 2 i bruksmeriterade och BIS 3a i offeciella... Goa underbara vackra SAMBO...
På söndagen ställdes vackra Rottrobis Genetiqua i Junkile och blev BIM... Stiliga stiliga "Daisy"!!!
Tyvärr har jag varit lite krasslig, svimmade i fredags rätt oförklarligt, ännu vet jag inte riktigt vad det berodde på, blodtrycksfall, stress??? ingen aning... känner mig bättre idag men är inte riktigt mig själv rent fysiskt! Själv är jag rätt säker på att det kan ligga en hel del inre stress hos mig, haft en del privata familje anjelägenheter som inte varit så kul. Igentligen inget att skriva om men vill mest bara meddela om jag kommer vara lite "off" ett tag. Ska in och göra en EEG och se vad som står på iaf!
Kramar till vi ses
